Vardagsspänning och frihetstänk

Hopp, så blev vi nästan-påkörda igen, Jycke Lugn och jag. Skämt åsido, bilförare som kastar sig runt hörn i alldeles för hög hastighet förstår jag mig inte på. Speciellt inte när det finns övergångsställen precis efter nämnda hörn. Känslan i magen när jag gjorde likadant var typ wwaaahh…! och att jag inte riktigt hade kontroll… skillnaden är att jag då var en 19-årig övningskörare som snart lärde mig att inte göra så längre. Det här var en medelålders man i BMW.

Ingen ko på isen, för vi är luttrade efter många långa promenader, men ibland undrar jag vad som krävs för att man ska synas ordentligt. Nog för att jag bara hade en futtig reflex dinglande i knähöjd, men Jycke Lugn hade reflexväst, reflexsele och en lampa på ryggen som enligt tillverkaren ska synas på upp till 5 km avstånd. Ska han ha en lila saftblandare på huvudet och blinkande ljusslinga på kopplet också eller..? 😉

Alltså han är ju praktiskt taget självlysande. Lampan på ryggen syns dåligt på bilden men gör att han syns desto bättre även utan strålkastarljus.

Jycke Lugn bor hos oss onsdag eftermiddag till söndag eftermiddag, och är hos Lillhusse Lugn resten av tiden, vilket innebär att någon måste hämta och lämna varje vecka. Han älskar att springa bredvid cykeln, men matte tycker fortfarande att det är lite läskigt nu när det är så halt, så jag försöker promenera när jag kan. 4 timmar och 20 minuter tar det lite drygt tur och retur från vårt hem till Jycke Lugns andra hem, om han ska få nosa så mycket han vill. Om jag smiter från jobbet i lagom barnhämtartid så är vi hemma nästan samtidigt som Herr Lugn, och på köpet får jag gå 2 mil och Jycke Lugn får tassa en mil. Efter att han har varit galen hund med husse en stund när vi kommer hem så brukar han sova gott. Då är han lite som ett övertrött barn som är helt cray cray innan han kollapsar i ett hörn med nosen i någon av våra skor.

Men hur i hela friden hinner du gå i över 4 timmar en vanlig sketen onsdag, sa du inte att du hade ett Nytt Välbetalt Heltidsjobb..?! Jo, det har jag, men varför inte? Om jag inte kan ta mig tid att prioritera Jycke Lugns och min egen hälsa, what’s it all for? Speciellt nu när det är mörkt och halt (eller lerigt) i hundgården så är det väldigt sällan någon där på vardagarna, annars skulle vi föredra att han fick leka med andra hundar. Vi kan aldrig ersätta den typen av aktivitet hur mycket vi än försöker springa och busa med vår lilla fluffboll. Själv klarar jag inte riktigt av att träna mer intensivt än, så långpromenader är det bästa som erbjuds.

Jag kommer förmodligen behöva skyffla om i prioriteringarna ibland och det kommer säkerligen inte vara för evigt, men just nu njuter jag i fulla drag av att smaka på friheten och drömma mig bort till en tid då detta är vardagsmat.

Om man ignorerar trafiken på den dubbelfiliga vägen bakom ryggen så är det riktigt vackert.

En reaktion till “Vardagsspänning och frihetstänk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s