Okynnes-KonMari-ar mitt stuff: böcker

Vad händer om man försöker KonMaria när man redan har rensat i omgångar enligt alla andra metoder sedan 2014? Vi har lite för många projekt igång samtidigt här hemma, så nu har jag tröttnat på den allmänna röran igen. Herr Lugn kallar det vårt eget femtonspel – saker måste förflyttas och göras i en specifik ordning, men det kommer bli bra. När hallgarderoben, Bebis Lugns rum, snickerboa och lillstugan är färdiga. Typ.

Fast ”röra” är verkligen ett relativt begrepp, för numera betyder det bara att vi inte har plockat undan ordentligt på några dagar och skulle behöva dammsuga. Men så har det inte alltid varit. Häng med på min sjuåriga rensningsresa om ni vågar och vill, ett område i taget. Skämskudde på, men gud vad mycket lättare livet är nu!


Jag har skalat löken ungefär lika hårt när det gäller böcker som kläder, för jag samlade nog på böcker i ännu högre grad än kläder. Det var åtminstone en mer medveten process där jag ville att min bokhylla skulle säga något om min person. Väl avvägd, komplett och alldeles, alldeles för många olästa titlar som bara stod och blängde anklagande på mig. Jag har alltid tyckt om att läsa, och är uppväxt i ett hem där det fanns minst 40 hyllmeter böcker, plus att jag i min mest intensiva läsperiod lånade alla hästböcker som fanns på stadsbibilioteket.

Jag har således alltid haft minst en välfylld bokhylla, och jag hade en intim relation till var och en av mina böcker. Antingen för att jag hade läst dem, för att jag önskade att andra skulle se dem i min bokhylla och dra vissa slutsatser om mitt intellekt, mina intressen och min person, eller för att jag önskade att jag var en sådan person som läste just de böckerna. Men gav det här förhållandet faktiskt mer än det tog? Jag hatar att damma och flytta på böcker. En proppfull bokhylla är lika estetiskt tilltalande som vilken fullproppad hylla som helst, dvs. inte alls. Och det var väldigt få böcker som jag faktiskt ville läsa eller läsa om.

Bokrensningen var, i likhet med kläderna, ett utdraget projekt för att släppa taget om alla fixa idéer jag hade om mig själv och omvärldens förväntningar på mig, och istället våga acceptera den jag är. Jag har också ett förflutet av att lägga alldeles för mycket livstid på att spela värdelösa spel, se samma film eller serie, eller läsa samma böcker om och om igen. Framför allt tiden innan jag gick in i väggen. Det fanns liksom ingen energi för nya saker, utan jag fastnade i redan kända tidsfördriv. Jag satt fast, alternativt levde i det förflutna istället för att orka eller våga gå vidare.  

Det första steget var att förbjuda dubbelrader i bokhyllan. Om böckerna inte fick plats på en rad så att man såg vad som var vad så hade jag definitivt för många. Den viktigaste frågan blev ”vill jag verkligen lägga livstid på att läsa det här (igen)?”. Jag hade läst hela Wheel of Timesserien tre gånger, och den består av över 20 böcker på svenska, plus de sista på engelska. Ville jag slösa mer livstid på att ytterligare en eller flera gånger tröska igenom hela serien? Om inte, varför skulle jag behålla dem? När jag väl började tänka i de här banorna så konstaterade jag även att jag inte mår speciellt bra av att läsa deckare, något som jag hade roat mig med i många år. Om jag inte mår bra av det, varför ska jag göra det? Och om jag inte vill läsa dem, varför ska jag ha dem?

September 2015: första gången jag fick plats med något annat än böcker och pärmar i bokhyllan? Innehållet präglas dock fortfarande till stor del av det förgångna: faktaböcker om hästar, fina fotoböcker och rester från barndomen

När jag drog det hela till sin spets så började jag undra varför jag överhuvudtaget kände ett behov av att äga några fysiska böcker. Det mesta finns ju på biblioteket, och visst finns det bättre saker att lägga pengarna på än att äga böcker som jag oftast läste en gång och sedan aldrig mer öppnade? Snacka om resursslöseri – både pengarna och själva boktillverkningen! Den mest effektiva minskningen av bokinnehavet kom dock när Herr Lugn och jag skulle flytta ihop. Tillsammans hade vi motsvarande tre fullstora bokhyllor, och någonstans skulle vi få plats med växtbelysningen också…

Jag skulle vilja påstå att jag aldrig har tvingat Herr Lugn att göra sig av med några av sina saker, men det kan naturligtvis bara han svara på. Däremot har jag tagit tillfället i akt de gånger vi har pratat om inredning och bestämt hur det ska se ut hemma och var vi ska förvara vissa saker. Vilka funktioner är viktigast för oss, gemensamt? Vill vi helst ha tre växthyllor eller tre bokhyllor? Har vi väl bestämt vilket utrymme eller vilken möbel vi vill upplåta till en viss sak så måste den saken få plats där på ett bra sätt. Det är dock jag som är insnöad på att bara äga de saker som används. Herr Lugn har således både mer kläder och böcker än mig, och han har CD-skivor medan jag har gjort mig av med alla jag ägde, osv. Han har även en mycket högre tolerans för stök och saker som ligger framme än vad jag har. Jag gör mitt bästa för att acceptera att vi har olika behov, och hitta bra platser där han kan förvara sina småsaker utan att jag blir galen på dem. Ett av våra större gemensamma projekt var att digitalisera hela vår ansenliga samling DVD-skivor. Fett jobbigt men så värt det i slutändan!

När det gäller just böckerna så blev det väldigt enkelt när jag väl hade konstaterat att det bara var Harry Potter som jag faktiskt ville läsa igen. Jag tillhör den generation som växte upp med Harry Potter – det började med att vi väntade på de svenska översättningarna så att mamma kunde läsa högt för mig. Sen turades vi om att läsa för varandra, och de sista böckerna läste jag själv både på svenska och engelska. Filmerna var omåttligt spännande eftersom jag då var i exakt samma ålder som skådespelarna. Jag läser gärna en eller två av böckerna varje gång jag är sjuk och inte orkar göra något annat. Förutom att de är riktigt bra så handlar det alltså till stor del om nostalgi. För oss båda, även om vi plockade ut de finaste exemplaren av våra dubbla uppsättningar och skänkte bort resten när vi flyttade ihop.

Kurslitteraturen var ett kapitel för sig, men två år in i arbetslivet hade jag fortfarande inte öppnat en enda av dem så det blev hej då och good bye. Man använder inte referenslitteratur i vår bransch (gör någon det?) för allting finns på nätet. Dessutom upplevde jag inte studierna som speciellt roliga, så associationerna till de där tegelstenarna var inte odelat positiva. Här behövde jag bara komma till insikt om att jag aldrig mer skulle få användning för någon av titlarna. Tänk om jag hade varit så smart att jag hade sålt dem när jag var klar med dem istället! När jag väl kom till skott så hade det kommit en eller till och med tre nyare upplagor och ingen ville ha mina gamla exemplar. Bonustips till studenter som pluggar något litteraturintensivt: sälj medan det går!

Resten av min nuvarande boksamling består av stickningsreferenser, trädgårdsböcker och ett antal engelska populärvetenskapliga titlar som inte finns på biblioteket eller som jag gärna tittar i med viss regelbundenhet. Jag klarar inte av att läsa svenska översättningar när jag inte måste, utan läser mycket hellre originalet. De flesta har jag lyckats hålla till Kindleappen i telefonen, men vissa har jag köpt i fysisk form, antingen privat eller genom min tidigare arbetsgivare som mycket och gärna stöttade all form av personlig utveckling (bara man samtidigt jobbade stenhårt och mycket).

Mina böcker del ett
Mina böcker del två. Jag hoppas fortfarande att jag ska komma tillbaka till en punkt där jag orkar engagera mig så mycket i mitt arbete att jag faktiskt vill läsa Reinventing Organizations. Ämnet som sådant tycker jag är spännande, men det ligger fortfarande för nära allt som triggar väggenrelaterad stress och ångest. Kanske borde jag bara släppa taget om den?

Böcker är och förblir en väldigt viktig del av våra liv, och Bebis Lugn kommer inte heller lida någon brist på litterära upplevelser. Viljan och kunskapen att läsa mycket och varierande har varit helt avgörande i mitt liv, och jag vill att vårt barn också ska få uppleva det. Jag skulle kunna säga samma sak om skrivandet, men frågan är om inte läskunskapen och -törsten måste komma först ändå? Att förstå vad man kan åstadkomma med ord innan man testar det själv. Numera består vår läsning dock mest av digitala eller lånade böcker, och i mitt fall en hel del bloggar och artiklar online. Under en period så testade vi dessutom att både läsa och lyssna på böcker via Bokus Play. Herr Lugn har bläddrat i en handfull av sina fysiska böcker de senaste 3-4 åren, och jag har bara köpt på mig Sara Bäckmos samlade verk (och skänkt vidare vissa).

Jag tycker att läsandet bör vara en fundamental del i varje människas liv, men det är otroligt skönt att ha släppt kravet på att äga fysiska böcker. Jag vet inte om mitt rensande har gjort mig mer eller mindre materialistisk, men jag känner inget behov av att äga allt eller ha många av någonting längre, och det är väldigt skönt! Jag har åtminstone delvis kopplat loss min person och mitt egenvärde från mina ägodelar. Jag uppskattar sakerna jag äger, och de säger mycket om mina värderingar, men jag tappar inte en bit av mig själv om något går sönder eller förloras.

3 reaktioner till “Okynnes-KonMari-ar mitt stuff: böcker

  1. Åh jag har så stor lust att rensa i min bokhylla, men det gör nästan fysiskt ont i mig när jag tar ut en bok och tänker att denna kan jag skicka bort. Har flera ggr lagt ner bok i bärkasse för att sedan ställa tillbaka den i hyllan igen.
    Jag älskar mina böcker men har börjat kräkas lite på dem. De står näst på tur att rensas ut efter att det mesta annat rensats.
    Mannen säger nej du kan inte göra dig av med böckerna tänk om dottern vill läsa dem när hon blir större? Ja men kommer hon verkligen göra det då? Om hon vill det så kommer det gå att låna dem på bibliotek.
    Jag har inte riktigt landat i hur jag ska göra, hur kommer man förbi detta motstånd?

    Gilla

    1. Öva! Ett litet steg i taget, sen går det av bara farten. Det är därför jag är så förtjust i uttrycket att ”skala löken”, ett lager i taget (tror att det var Minimalisterna som myntade det). Ingenting behöver bli färdigt för det är en process, och en utrensad sak är trots allt en sak mindre.

      Mitt tips är att börja med de enklaste, eller någon godtycklig regel som ”inga dubbelrader”, ”böckerna måste få plats på den här hyllan”, eller ”jag får bara behålla de som jag faktiskt vill läsa igen”. Eller göm dem någonstans där du inte ser dem – om du inte har saknat dem på x månader så får du skänka dem vidare.

      Några av de största hindren för mig var saker jag fått av andra, och ”tänk om/bra att ha”, innan jag lärde mig att det är okej att rensa ut saker som inte tillför något värde till mitt liv. Det är mitt liv och jag avgör vad som är viktigt/bra, oavsett vad andra tycker att det ska innehålla. Böcker finns på biblioteket (även för din dotter!), och risken att jag kommer sakna någon är mycket mindre än chansen att jag mår bättre utan den, osv.

      Du säger själv att du kräks lite på dem – en anledning lika god som någon att testa att göra dig av med några 🙂 Om du inte kräks på dem så är det okej att behålla! Men det låter ju inte riktigt som att du är nöjd med dagsläget?

      Små gradvisa förändringar och många avsnitt av The Minimalists Podcast är nog det som har hjälpt mig mest för att komma över de största hindren. Men jag har läst massa bloggar som Rensa ut, Minimalisterna (och deras bok Prylbanta), inspirerats av Marie Kondo, Project 333, Zero Waste Home, osv. Jag ger inte mina saker lika stort symboliskt värde längre, men det har varit en lång resa.

      Gilla

      1. Så klart så ska jag tänka att jag ska ta lite i taget. Det som har skrämt mig är nog att jag tänkt att jag måste rensa ut alla böckerna på en och samma gång.

        Då blir det en process att växa med såklart. Och processen har helt klart redan börjat med tankarna i mitt huvud.

        Har också läst några minimalistböcker och blev oerhört inspirerad av dem. Borde nog helt enkelt läsa en till för att få än mer inspiration och få fart på processen igen.

        Att rensa i garderob eller kökshyllor är så mycket enklare än att ge sig på bokhyllan. I bokhyllan står mina vänner som jag spenderat så mycket tid tillsammans med om du förstår hur jag menar?

        Men som du också skriver i inlägget så ska man inte behålla något som tar energi ifrån en oavsett om det är vänner eller bara en pryl.

        Nu vart jag lite taggad på detta projekt igen.

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s