Livstecken

Ett inlägg från här om natten, kanske en vecka sen? Det går inte fort att skriva här 😉

När Bebis Lugn fortfarande var ett litet russin ❤

Vad gör vi nu för tiden? Alltså just precis nu så byter Herr Lugn blöja på Bebis Lugn innan de går ned till sovrummet och somnar om som stockar båda två. Jyckarna Lugn har förmodligen inte ens vaknat utan fortsätter sussa sött, och jag sitter i soffan med datorn i knät och tittar på veckans föreläsningar i träningsprogrammet MammaMage med Katarina Woxnerud på Yogobe. Eller ja, det var ju en sanning med modifikation för egentligen sitter jag ju och skriver det här… Herr IGMR påminde mig så fint om att jag inte har visat några livstecken på ett bra tag nu!

Det blir ju alltid såhär när livet bara flyter på, eller när jag inte jobbar kanske? Steget till datorn och därmed bloggen blir betydligt kortare när jag jobbar… annars sitter jag helt enkelt inte där om jag inte researchar eller shoppar nåt, typ. Eller om det händer nåt djävulskap som gör att jag behöver skriva av mig. Klockan är 01.52 och jag borde sova, men faktum är att jag inte har gjort annat den senaste veckan, för yours truly och hela hennes familj har lyckats dra på sig covid. Bebis Lugn verkar ha fått sin pappas bossiga immunförsvar så de var sjuka i ca 1-2 dygn och sen har de varit nästan irriterande pigga och glada medan jag har legat däckad i snart en vecka. Alla vanliga influensasymtom men markant tröttare. No biggie.

”Grattis, du är gravid!”. Eller vänta nu…

Bebis Lugn började smaka vår mat vid 4 månader och äter nu like a baws. Hon firade dessutom fyramånadersdagen med att få sin första tand, och nu vid snart 7 månader har hon hela åtta små vassa bissingar. Dregglandet var således kort men intensivt, och farmor levererade hemmasydda dregglisar på löpande band. Hon älskar mat! Just nu är vi nere i 3 amningar per dygn, och hon har eventuellt bestämt sig för att hon inte ens behöver sin standardsnutt vid tre på natten längre… vi får väl se. Det är i alla fall en strykande åtgång på rotfrukter och typ allting annat här hemma, och frysen hinner knappt fyllas med ”puckar” innan hon har ätit upp dem.

Kontrollfreak som jag är så har vi en lista på allt som hon har och bör testa, och vi är uppe i 56 olika livsmedel/ingredienser just nu. Vad kan jag säga? Det är väldigt roligt att laga mat till en unge som älskar att äta och prova nya saker! Här om dagen fick hon sin första Klean Kanteen, och det är bara en tidsfråga innan hon håller den och dricker själv, precis som med skeden. Idag åt hon banan BLW-style (delvis skalad halv banan, hålla + äta själv) och det sa bara glufs så var den borta typ… mat verkar helt enkelt vara ett favoritområde. Att förflytta sig rent fysiskt för egen maskin är inte lika roligt just nu, men jävlar vad arg hon blir när det inte går som hon vill. Vet inte var hon får tålamodsbristen ifrån *visslar oskyldigt* 😉

Det är såklart väldigt mycket bebis i livet just nu, och jag skulle kunna skriva en hel roman om vårt första besök på öppna förskolan eller hela familjens badkarsbadande och förberedelser inför babysimmet som drar igång i mars. Det förvånar nog ingen att vi gör det allra mesta tillsammans hela familjen, och således även har betalat extra för att få gå på babysim alla tre. Ingen av oss vill ju missa det såklart 🙂 Speciellt jag ser gärna att Bebis Lugn blir betydligt mer bekväm med vatten än mig. Herr Lugn som har växt upp vid och på vatten är liksom redan där. Själv önskar jag att någon hade utsatt mig för mer vatten innan jag kom på att man kunde vara rädd för det, typ.

Vi har nu varit hemma hela familjen i snart 7 månader och det går väl ungefär som planerat. Jag kan äntligen gå normalt igen, så livet börjar rätta till sig mer och mer. Vi har inte mördat varandra över tandkrämstuben, pengarna är inte slut, och ingen av oss håller på att dö av tristess. Herr Lugns orkester- och bandyövningar har dragit igång som vanligt igen efter coronapausen, och jag verkar ha kommit in i en lite lugnare fas av ”vill fixa hela livet, ta hand om kroppen/knoppen och bli en bättre människa/mamma NU”, och gör saker istället för att bara önska, planera och läsa på. Därav att jag är inne på tredje veckan av ett träningsprogram på Yogobe, bland annat. Jag dricker tillräckligt med vatten för första gången i mitt liv, och vi äter bättre mat än någonsin. Innan covidtröttheten slog till så hade vi en trevlig liten rutin att gå en promenad efter lunch i princip varje dag, något som jag hoppas att vi kommer fortsätta med. Jag längtar tills vi kan stanna vid ängen och gunga och fika också!

Snart är det februari och de första tomatplantorna sätter knopp och frukt för fullt. Jag testade att så inomhustomater i november den här gången, och det verkar ha gett resultat. Det vore väl fasen om vi inte ska kunna få vår första röda tomat innan maj i år! Resten är i planeringsstadiet, men snart drar vår odlingssäsong igång på allvar. Vi fick dessutom ett hotmejl från kommunen här om dagen, så nu brinner det i knutarna att få färdigt attefallsritningarna så bygglovet för växthuset kan bli godkänt (long story).

Årets första tomater!

Livet rullar på helt enkelt. Sysslolösa är vi aldrig, det mesta går bra och enligt plan, och jag hoppas verkligen att vi lyckas hålla liv i vår tillsammanstid även när vi börjar jobba igen efter sommaren (typ?). Det är så lätt att börja leva parallella liv ju mer man skaffar sig att göra! Jag vill komma ihåg att det är just det här vi vill göra, att det är det här som är livet. Bada badkar eller gå på babysim hela familjen för att det är mysigt och ingen av oss vill missa det. Kräla runt på golvet tillsammans, laga och äta mat tillsammans, uppleva vår dotter tillsammans. Visst skulle vi hinna göra fler saker om vi gick mer parallellt, men det är ju precis såhär jag vill ha det. För att det ska fungera verkar väldigt fasta rutiner behövas, något som jag och Herr Lugn är superkassa på. Vi har liksom ätit när vi har varit hungriga, sovit när vi är trötta, gjort det vi känt för när vi har känt för det… jaja, inga nyheter för de av er som redan har barn gissar jag? Det kräver ett stort mått disciplin som vi inte riktigt har utvecklat än, men vi jobbar på det.

Hur är det med er? Jag läser och gläds åt alla kommentarer även om jag förmodligen förblir kass på att svara 🙂

Jycke Lugn Jr är en mästare på att mysa, åtminstone så länge grannens tik inte löper…

2 reaktioner till “Livstecken

  1. Ser skönt, lugnt och harmoniskt ut. Bra att,prioritera hem och de nära istället för blôgg. Alla får förresten covid nu, galet vad smittsamt det är. Fru IGMR har det jobbigt trots att det gått nu två veckor. Trött, huvudvärk och bihålorna. Jag känner fortfarande av tröttheten och lite kognitivt men annars ok. Väntar dock med löpträning ngn vecka till.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s