Semestertid och förvärkar

Jag återkommer med svar på kommentarer när hjärnan hänger med tillräckligt för att säga något vettigt, jag lovar!

Nu är det total semestermode. Jag jobbade min sista dag på väldigt länge (ett år?) i fredags, och än har det inte riktigt sjunkit in att föräldraledighet inte är semester. Teknisk sett har jag semester fram till midsommar, och en bebis är tydligen en sjukt effektiv deadline för att se till att jag njuter i fulla drag av varenda liten ledig dag!

Det är trots allt bara tisdag, men vi har hunnit med hur mycket som helst UTAN att stressa. Jag går liksom mest runt och myser känns det som. Planterar ut tomater, klipper gräs, vattnar, rensar ogräs, vilar flera timmar per dag, och är allmänt ostörd av det faktum att jag knappt får sova på nätterna. Jag har till och med börjat spela mobilspel igen för att få tiden att gå utan att trötta ut hjärnan för mycket med The Conscious Parent som är pågående halvdjup läsning.

Det är ju bara att slänga ut dygnsrytmen genom fönstret redan nu eftersom vi alldeles strax kommer sova närhelst Bebis Lugn sover i alla fall (vilket jag redan gör, åtminstone nattetid). Inget att bli upprörd över, helt enkelt.

Kanske är det kombinationen av semester, okänd bebisdeadline á 0-4 veckor, och mitt långsamma tempo som har gjort att ett så markant lugn har infunnit sig? Jag kan inte göra annat än att gilla läget och göra det bästa av det. Framför allt rör jag mig väldigt långsamt jämfört med mitt normaltempo. Med tilltagande förvärkar, knakande fogar och egentligen allmän sömnbrist så är jag tvungen att lyssna på kroppen, vila och äta vid behov, och vara tacksam för det jag orkar göra. Ett väldigt vettigt förhållningssätt som jag som så många andra inte alls växte upp med. Produktion och prestation till vilket pris som helst verkar vara samhällets devis, men det behöver verkligen inte vara så.

Faktum är att vi både mår och presterar bättre när vi lyssnar på kroppen och anpassar oss till stundens energinivåer – något som människor (och forskningen) såklart konstaterade för länge sen men som nästan ingen verkar ta på allvar. Ungefär på samma sätt som att öppna kontorslandskap är bevisat odrägliga, men vi bygger dem ändå. Eller baserar hela vår kost på tillsatser och näringsfattigt vete och socker trots att vi vet vad det gör för (mot) vår hälsa. Kortsiktig kostnadseffektivisering går före allt, speciellt människans mående.

Att hasa runt med rejäla förvärkar och tvingas prioritera varje steg och lyft gör tydligen under för måendet. Allting som jag faktiskt tycker är viktigast blir prioriterat, för det finns inte utrymme för prokrastinering, och resten kommer helt enkelt inte bli gjort. Varje aktivitet har ett tydligt syfte, oavsett om det är vila, bygg, trädgård, umgänge eller något annat. Är det det här som gör småbarnsföräldrar så sjukt effektiva? No bullshit liksom för man måste hårdprioritera, vilket leder till att det viktigaste alltid blir gjort?

En nyckel just nu är såklart att jag inte behöver tänka på jobbet överhuvudtaget. När det härket pockar på uppmärksamheten med alla sina krav, människor att hantera och tider att passa, ja då ÄR det lätt hänt att man stänger av allting annat och slutar lyssna på det viktigaste. Jag hoppas att jag aldrig mer kommer sätta mig i den sitsen igen! Jag jobbar gärna, men i lagom mängd och på ett mindre artvidrigt sätt… och när jag får göra det så är jag trevlig, hjälpsam, sjukt snabb, effektiv och bra på det jag gör, åtminstone om man ska tro mina kollegor. Någon liten tår kom det i alla fall nästan under fredagens digitala hej-då-för-nu-fika. Eller åtminstone världens största leende så fina saker som folk hade att säga 🙂

Vips har vi nytt tak på blivande snickerboa (inte en dag för tidigt – pappen under plåten var typ borta (?!)), nästan alla tomater är utplanterade, kanske hinner vi inte förvälla all spenat som är på väg upp i blom, men skit samma.

Nu ska jag sova en stund, sen väntar mat och vad helst jag känner för och orkar med. Kanske bara rabarberpaj tillsammans med Herr Lugns bonusmamma.

2 reaktioner till “Semestertid och förvärkar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s