Rum som möblerar sig själva

En av mina kollegor hävdar att det tar ett år att flytta. Inte själva uppackningen och så, men tills allt har hittat sin plats så att man hittar det. Jag har en teori om att det bara gäller folk som har dålig koll på sina prylar och vad de ska vara bra till, dvs. folk som har alldeles för många onödiga prylar. Vad tror ni?

Å andra sidan, om man med flytta menar att alla ägodelar har hittat sin perfekta plats (rivjärnet står på rätt plats på rätt hylla och inte bara i rätt skåp), man har hunnit städa upp allt mög som de förra ägarna har lämnat efter sig (inklusive trädgården), och lärt sig precis hur man ska leva och ordna hushållet på bästa sätt – ja, då kan det absolut ta ett år att flytta.

Men om man med flytta menar att packa upp alla sina saker på ungefär de platser där man vill ha dem, nä då tog det ungefär tre dagar för oss att flytta till huset. Sen har vi ju flyttat på innehållet i ett rum i taget för att måla och fixa lite, men det är ju nästan bara ren kosmetik och har väldigt lite med funktion och en fungerande vardag att göra (jag vill inte ens kalla det renovering för ingenting utom el, värme och vatten har varit livsnödvändigt att åtgärda).

När vi flyttade till vår tidigare lägenhet så gick flyttlasset den 20 december, och två dagar senare firade vi Herr Lugns 30-årsdag. Gästerna tyckte att det såg ut som att vi hade bott där i minst ett år, men vi hade bara jobbat hårt i typ ett och ett halvt dygn. Med de möbler vi ville få plats med så gick det bara att möblera på ett bra sätt. Gardinerna kunde bara hängas i vissa fönster, och tavlorna arrangerades på den enda tomma väggen vi hade till förfogande. Det fanns ett kombinerat linne- och städskåp, ett badrumsskåp, en klädstång i klädkammaren, osv. Enkelt.

Det som var mest avgörande var kanske att vi ville packa upp alla saker? Vi hade inga obskyra bra-att-ha-lådor som bara kunde lastas in i ett förråd och glömmas bort. Om nu folk faktiskt har sådana? Flyttlådor vars innehåll de inte saknar och som därför blir stående ouppackade, alltså.

Sovrum, komplett med de senaste månadernas bästa inköp – en gigantisk gravidkudde. Det enda som saknas nu är taklister och golvsocklar, men material finns och målning pågår! Det enda ”lösa” som har köpts specifikt till det här rummet är krukor, en växt och en matta som i princip täcker hela golvet. Resten är sådant vi hade redan innan vi blev ett par.

Trots att antalet saker har ökat sedan vi flyttade till hus så känner jag samma sak här. Varje rum har sin funktion och form, och det är inte jättesvårt att möblera. Sängen kan bara stå på ett ställe, den inbyggda garderoben sitter där den sitter, och matsal och vardagsrum är i stort sett möblerade precis som de tidigare ägarna hade det, för det känns mest naturligt så. Kontoret var lite knöligare, men när vi väl hade bestämt funktion och behov (bäddsoffa och två rejäla skrivbord vid varsitt fönster) så fanns det ändå bara ett bra sätt att ställa saker på.

Kanske är det det som gör det i just det här huset – vi har många och stora fönster i princip överallt, så att trycka upp möblerna längs med väggarna på olika sätt är inte ens ett alternativ, trots att ytan egentligen finns. Soffan måste stå där den står om man vill ha full uppsikt över kaminen, och då finns det bara en bra plats kvar för matsalsbordet. ”Var gör man av TVn utan att förstöra vyn mot kaminen?” löses enklast genom att inte ha någon TV 🙂

Hur mycket av det här beror på rummen i sig, våra ägodelar, respektive en klar idé om vilka funktioner som är viktigast? I studentkorridoren på 17 kvm ville jag ha mitt gigantiska skrivbord vid det enda fönstret, och sen fanns det bara ett val för de två andra kolosserna (säng och bäddsoffa). Men min första lägenhet efter det var faktiskt ganska svår, för jag hade alldeles för få och små möbler för de gigantiska ytorna. Dessutom var det 3.4 m i takhöjd, så det blev liksom ekande och ödsligt hur jag än gjorde med det lilla jag hade.

Vid det laget var jag så fast i att spara så mycket pengar som möjligt att jag var skitsnål och inte tillät mig själv att köpa några nya möbler på över ett år, trots att jag flyttade från 17 till 52 kvm. Jag skulle klara mig utan, och därmed basta! Det enda undantaget blev ett köksbord eftersom jag inte hade något sådant sedan innan. När jag väl insåg att en ordentlig säng och soffa är fullt rimliga saker att äga för en 27-åring som vill leva ett bra liv, hitta en livskamrat och bilda familj, ja då blev möbleringen väldigt enkel igen. Samtidigt var det inte ett dugg svårt att ställa in köksgrejerna i rätt skåp och plocka in resten i rätt garderob eller förvaringsmöbel.

Matplats med en hel öppningsbar fönstervägg till vänster. Skänken köpte vi av de tidigare ägarna i samband med husköpet. Köksbord, stolar och fårskinn är sådant som jag skaffade till min första lägenhet för ungefär fem år sedan. Fortfarande väldigt nöjd! Speciellt med stolarna som jag hittade gratis på vinden. Då var de bruna, smutsiga och klädda med röd vinyl – sen blev de försökskaniner för mitt första måleri med linoljefärg, och det ser bra ut såhär långt 🙂

Bebis Lugns blivande rum är nästan exakt 2×2 meter. Där ska det få plats en spjälsäng, en byrå och en liten bokhylla. Placeringen av element och fönster begränsar möjligheterna ytterligare. Vill man sedan kunna sticka in näsan genom dörren och se om hon sover så är placeringen av spjälsängen given. Då hamnar byrån rakt innanför dörren under fönstret och bokhyllan inne i hörnet till höger, för byrån är väldigt mycket trevligare att se ofta än en liten BILLY med barnböcker och leksaker i allsköns grälla färger. Å vips var husets sista rum också färdigt (förutom lister som är work in progress). Häpp! 🙂

Har ni några rum som känns helt omöjliga att möblera eller saker som vägrar ”hitta hem”? Vad tror ni att det beror på i så fall?

2 reaktioner till “Rum som möblerar sig själva

  1. Möblerna som inte hittar hem har fått hitta ett annat hem. Resten har löst sig men då är Fru IGMR också arkitekt OCH inredningsarkitekt. Det okomplicerar det hela något.

    Vi har ett litet vardagsrum med en enda bra vägg för TV. Vänder man soffan mot den väggen ser man inte utsikten som är rummets verkliga treat. Alltså fick TV:n dra till ett dedikerat TV-rum och en kamin installerades.

    Det ser harmoniskt, mysigt och personligt ut hos er. Gillar att det är så grönt utanför också.

    Trevlig helg!

    Gilla

    1. Åh, allt som jag trodde att jag ville bli när jag var 16-17 sådär (förutom ridlärare)! Onekligen praktiska kompetenser och intressen att ha.

      Gillar att ni prioriterar utsikten och kaminen framför TVn. Att hänga TVn på murstocken (om man har en sådan) har alltid gett mig rysningar… När vi väl har städat upp lite mer på baksidan så kommer det nog bli vanligare att vi vänder på fåtöljerna och glor rakt ut i skogen istället för att glo inåt vardagsrummet 🙂

      Tack detsamma!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s