Vad händer om man försöker KonMaria när man redan har rensat i omgångar enligt alla andra metoder sedan 2014? Vi har lite för många projekt igång samtidigt här hemma, så nu har jag tröttnat på den allmänna röran igen. Herr Lugn kallar det vårt eget femtonspel – saker måste förflyttas och göras i en specifik ordning, men det kommer bli bra. När hallgarderoben, Bebis Lugns rum, snickerboa och lillstugan är färdiga. Typ.
Fast ”röra” är verkligen ett relativt begrepp, för numera betyder det bara att vi inte har plockat undan ordentligt på några dagar och skulle behöva dammsuga. Men så har det inte alltid varit. Häng med på min sjuåriga rensningsresa om ni vågar och vill, ett område i taget. Skämskudde på, men gud vad mycket lättare livet är nu!
Enligt fotoarkivet så började jag rensa i badrumsskåpet i mars 2014. Jag kommer inte ihåg om jag faktiskt hade läst Den onda badankan eller liknande (den största kicken i baken totalt sett var i alla fall The Secret Life of Stuff), men jag blev snabbt illamående när jag drog fram allting jag kunde hitta och började googla ingredienser. Målet från början var framför allt att minimera antalet konstiga kemikalier, förpackningsmaterial och transporter av onödigt vatten. Det var här någonstans min resa mot minimalism och mer medvetna val började. Skitprodukterna fungerade ju ändå inte, utan jag var precis lika missnöjd med mitt hår och min hud oavsett vad jag gjorde.
Det jag framför allt reagerade på under det första året var hur mycket onödig skit jag hade lagt pengar på. Jag hade svalt marknadsföringen med hull och hår, istället för att faktiskt ta reda på vad min kropp behövde för att visa sig från sin bästa sida. Hur fungerar håret, huden, naglarna, osv? Det är inte rocket science, men det handlar till lika delar om att inse att produkterna som säljs oftast bara maskerar problemen (samtidigt som de ofta förvärrar dem), som att acceptera att man bara kan göra det bästa med det man har. Jag har inte generna för det, så jag kommer aldrig att få det i mina ögon perfekta håret, exempelvis. Däremot kan jag se till att det hår jag har mår så bra som möjligt genom att sluta kleta in det med uttorkande ingredienser och dölja skadorna med silikoner. Bättre då att vara rädd om det så att det får vara så helt som möjligt.
Med inställningen att ta hand om istället för att maskera så kommer jag aldrig att se ut som de spacklade porslinsdockorna som man ser på stan numera (det verkar ha blivit ännu värre de senaste åren i takt med att fler konstiga och ännu mer ”utslätande” och täckande produkter utvecklas), men det är okej. Jag har inga finnar längre, och ingenting som kliar eller ger utslag. Håret behöver bara klippas ett par gånger om året för att se okej ut. Naglarna håller sig hela utan stenhårt nagellack och veckovis skötselrutin, nagelbanden går aldrig sönder längre, osv.
I dagsläget krävs det ett bröllop eller maskeradbal för att jag ska plocka ögonbrynen eller sminka mig, och varje gång det händer så kommer plitorna oundvikligen tillbaka. Huden tycker inte om att täckas med klet. Inte så konstigt egentligen, för varför skulle den det? Den är perfekt i sin egen uppbyggnad, även om vi skulle må ännu bättre av att minska föroreningarna som flyger omkring i luften.
Det som har förvånat mig allra mest är att jag inte har saknat en enda av de produkter som jag har slutat med. Såhär sju år senare har jag blivit lat vad gäller schampot och orkar sällan mecka med sursköljen som krävs för att få den fasta hårtvålen från Malin i Ratan att lira med vattnet i vår brunn, utan använder samma Urtekram Aloe Vera som Herr Lugn. Bajsschampo det också, men inte riktigt lika illa som dem jag hittade i skåpet för sju år sedan. I den bästa av världar skulle jag ha lite bättre framförhållning i duschandet och göra hibiskuste i förväg. Allting handlar om att bestämma sig och att hitta rutiner som fungerar.
Den enskilda produkt som har ersatt flest skitprodukter är förmodligen olivoljan – hårolja, lotion, ansiktskrämer, sminkborttagning, läppgunk, handkräm, nagelolja, massageolja, etc. Hur många (påstått) återfuktande produkter kan man egentligen sälja genom att hävda att varje kroppsdel behöver en alldeles egen? Jag testade rapsolja först, men fastnade för oliv eftersom det var det jag råkade ha i skafferiet just då. Jag har testat kokosolja också, men den är sjukt meck eftersom den är så kladdig och konsistensen varierar med temperaturen. Svårhanterlig utan att förpackningen blir kladdig, helt enkelt.
Jag har även laborerat med egen deo vilket fungerade jättebra, men av bekvämlighetsskäl är det Urtekrams kristalldeo som har hängt med längst. Att sluta mata kroppen med skräp och stressa så förbannat har dessutom gjort under för den lilla svettlukt som fortfarande uppstår. Av samma bekvämlighets-/lathetsskäl har jag numera Försvarets hudsalva i jackfickan, bredvid handspriten som har blivit en ständig följeslagare i pandemitider. Saknas på bilderna gör även Radicos örthårfärg, en luffa och en badborste i trä, men de senare är så välanvända så de gör sig inte riktigt på bild längre 😉 Jag kan dock varmt rekommendera Iris hantverks badborste – still going strong efter 6+ år!
Resultatet av dagens övning? Rena skåp och lådor, nytvättade kammar och hårborstar, och lite bättre ordning. Av bara farten fick tvätt- och städskåpet sig en omgång också. Tre utgångna flaskor med eteriska oljor som användes till den där hemmagjorda deon åkte ut, i övrigt hittade jag ingenting som vi inte använder. Win!
Majoriteten av hela familjens badrumsstuff i fyra bilder:
Jag kan inte ens beskriva lättnaden som infinner sig när man kan sluta kämpa mot sin egen kropp och jobba med den istället. Varför ser vi allting som problem som ska lösas, och varför försöker vi lösa dem med helt värdelösa ämnen som ofta leder till raka motsatsen?
Villa Lugnet 
Ooh! Knarkinlägg för mig, älskar’t! ”Mindre” är sååå mycket fräschare, snyggare! Jag har gjort samma resa som du minus den ekologiska aspekten. Använder utan att skämmas Nivea Soft som enda fuktkräm, trots att den enligt eko-utsago (ngn bok om ekologisk hudvård) är gjord på slagg från oljeindustrin. Min hy har aldrig varit bättre så tydligen godkänner den oljeslagg. Fick akneliknande utslag (perioral dermatit) av mitt fancy Diorsmink under mina consumer sucker years men trillade på en bra hudläkare som sa åt mig att sluta med oljebaserat och använda smink fr LaRochePosay. Ett tips inför nästa maskeradbal. Sen jag slutade måla naglarna upptäckte jag att jag inte alls hade skiviga svampnaglar utan perfekt urstarka naglar. Precis som du säger förstör många av kosmetikprodukterna våra naturliga förutsättningar. Mycket klokt inlägg!
GillaGilla
Alltså Nivea Soft är bra skit (även om den då faktiskt är skit?) för den funkar ju. Det är ju det man vill ha – saker som funkar! Den där lyxigt krämiga känslan kan jag sakna ibland, även om jag vet att den beror på ren hjärntvätt 😉 Jag har gjort precis samma erfarenheter vad gäller naglarna – de har aldrig varit såhär hela och fina helt av sig själva förut.
GillaGilla