Julmys och familjetraditioner

Just nu ösregnar det utanför fönstret. I förrgår snöade det och igår var det -2 grader delar av kvällen. Vi har kommit in i den där härliga perioden när det är mörkt nästan hela tiden, och vädret inte kan bestämma sig för om det är vinter eller superblöt höst. Needless to say så kommer tulpanlökarna eller vitlöken inte bli nedgrävda idag heller, och jag kan glömma lövkrattningen den här helgen också. Lagerbusken måste dock snart tas in för att inte bli helt frostskadad. Rotsellerin borde klara sig en stund till tycker jag.

Spotify påminner oss om att det är dags att dra igång julmusiken med erbjudande om 3 månader för 99 kr. Vi har i princip bara Spotify Premium under julen just för att kunna köra jullistan på repeat utan reklam. Jag tröttnar aldrig, och det är hög tid att skapa lite julstämning! Julfirandet kommer ju inte bli vad det brukar, så kanske är det viktigare än någonsin att skapa lite julmagi tidigare än någonsin i år? Jag behöver julmusik, saffransbak, julpyssel och juldekorationer! Herr Lugns mormor har tagit med en gran från sitt lantställe, så den står också snällt och väntar på att bli hämtad. Det är första julen som vi har gran utan att behöva betala för den, och dessutom hjälper vi dem att ta hand om sin skog. Frugal win! 🙂

Julpyssel är en stark tradition i min familj där min mamma har julpysslat varje år sedan 20-årsåldern. Det har tyvärr runnit ut lite i sanden när gamla väninnor har glidit ifrån varandra på äldre dar, och det hjälpte inte att jag flyttade till en annan stad för över tio år sen. Men jag är fast besluten att vår nya lilla familj ska återinföra traditionen! När det fortfarande gick att köpa vettiga kit för julpyssel på alla möjliga ställen så var det enkelt – bara att hitta ett datum när alla kunde, den som var värdinna såg till att det fanns sill, potatis, Jansson, köttbullar, prinskorv och glögg, alla tog med sig sina favoritjulskivor och något att pyssla, och så kladdade vi med lim, färg och små tubstickningar hela eftermiddagen och kvällen. Supermys! Min mammas kollektion av diverse trätomtar är imponerande, och min går inte heller av för hackor. Roligast är de där vi har kommit ihåg att skriva årtal. Jag gjorde min första egna trätomte vid fyra års ålder, och mamma ställer fortfarande fram den varje år.

Mitt julpyssel 2007 – en av Panduros modernare varianter.

Det är många år sedan nu, men vår ena favorithobbybutik bytte till plastiga utklädningskläder, och den andra blev en del av Panduro. Panduro i sig centraliserades massivt, och skillnaderna mellan de olika butikerna suddades ut totalt. Nu senast köpte de upp Kreatima (återstår att se vad det innebär). Samtidigt har det gått totalinflation i pyssel, näthandel och framför allt priser. Herre jävlar vad dyrt pysselmaterial har blivit! Och Panduro har typ skaffat sig monopolet på fysiska butiker? Förr kunde man köpa ganska billiga färdiga kit till jättefina trätomtar med tubstickat, ullfilt, fårull, garn, färg, lim och pensel med färdigmålade ansikten. Nu kostar en ”nisseveranda” i plywood utan ett enda tillbehör 169,90 kr på Panduro, och de färdiga kiten har blivit urtråkiga pluttesaker utan kreativ utmaning. De finns på flera ställen, men inte speciellt mycket billigare. Panduro fortsätter att äga marknaden i form av ”vi har allt”, och träminiatyrer verkar ha blivit förpassade till segmentet ”dockhusbygge”, med tillhörande prislapp.

Två års upplagor av mammas äldre julpyssel.

Efter flera kvällars googlande så gav jag upp. Jag vill julpyssla och jag vill måla saker, så jag hostade upp flera hundralappar för en nisseveranda, färg och lite annat smått och gott från Panduro. Det är första gången på flera år som jag köper pysselmaterial som inte är relaterat till stickning och produktion av faktiskt användbara saker som ex. strumpor och tröjor, utan bara för mitt eget och min familjs höga nöjes skull. Sparandet har faktiskt gått för långt när man hamnar i ett läge där man förnekar sig själv något som skänker glädje, välmående, skapar minnen, och mysiga upplevelser för många år framöver. Tillsammans med saker som vi redan har hemma eller kan hitta i skogen så kommer det att bli en nisseveranda med tillhörande figurer, gran, mm., en återanvändningsbar krans till varje murstock (vi har två kaminer), och en tavla.

Förra årets julgran (99 kr på Byggmax). Julpyssel behöver inte kosta speciellt mycket. Julkulorna är Herr Lugns, keramiktomtarna har jag ärvt efter mormor, och både toppstjärnan och de vita dekorationerna är gjorda av broderitråd och kopieringspapper. En enda apelsin fick sätta livet till för två år sedan och funkar fortfarande. Änglarna har jag målat, på den tiden när färdiga kit på Panduro fortfarande var överkomliga. Det mesta av hemmapysslet är en kvarleva från när jag var sjukskriven och inte ville lägga några pengar alls på pyssel. Kanske blir det en ny toppstjärna av överbliven tapet i år?

Just det där med jultraditioner är jätteviktigt för mig, speciellt nu när vi ska bli föräldrar. Jag gnäller ofta på min mor, men jag är henne evigt tacksam för att hon verkligen har lyckats skapa och upprätthålla den där magiska julkänslan i magen som jag hade när jag var barn – så till den milda grad att jag med lätthet kan plocka fram den även i vuxen ålder. Den varma, bubbliga och förväntansfulla känslan i magen behövs i mörkret och eländet såhär års. Vi fick kämpa lite för att upprätthålla den under de år när vår familj bara bestod av mig, mamma och plastmorfar, och kämpa ännu mer för att tårarna inte skulle ta överhanden under de år det bara var jag och mamma kvar, men snart är vi igenom dem.

Ytterligare två av mammas tomtar. Det är såna här jag skulle vilja göra fler av! Jag har gjort en som ska sitta över en kant (typ hylla eller fönsterbänk) och dingla med benen.

En ny liten familj håller på att bildas, och en generation läggs till i släkten. Jag hoppas att vi kan bli det nya navet i släkten som står för anordnandet av julfirandet. För att balansera min egen knapphändiga släkt så är Herr Lugns dito både stor och spretig, med samtliga mor- och farföräldrar kvar i livet. Jag håller tummarna för att Bebis Lugn kommer att hinna uppleva livet med gammelfarmor/-farfar/-mormor/-morfar tillräckligt länge för att komma ihåg det i vuxen ålder. Om det är något vi ställer till med genom att vänta allt längre med att skaffa barn så är det att vi går miste om erfarenheten av att växa upp med flera generationer av släktingar. Jag kommer trots allt ihåg min gammelfarmor och har upplevt jular med 13 personer hemma, även om jag också förmodligen ligger över snittet för antal anordnade och/eller besökta begravningar för en 30-åring (7+? Pappa var sist ut 2016). Livet.

Ytterligare julpyssel som min mamma har gjort, från den tiden när Panduros kit betydde sy, sy och lite mera sy. Numera verkar de bara handla om att limma?

Kanske är det relevant (eller inte?) att nämna att mina jular alltid har varit helt religionsbefriade, förutom julavslutningarna i skolan som ägde rum i kyrkan med allt vad det innebar. Högtidliga och fina var de i alla fall, men jag har aldrig varit troende varken som barn eller senare. Mina favoritjulsånger är helt befriade från psalmer och beskrivs bäst som en mix av Tänd ett ljus, Vår julskinka har rymt, diverse Frank Sinatra et al, och det mesta från Galenskaparna & After Shaves föreställning Jul jul jul. Julmagin bestod av förberedelserna, adventskalendern, speciell julmat och julkläder, familj, dekorationer, snö (när vi fortfarande hade sån), paket i julstrumpa på morgonen från tomten, jultomten, julklappar och allmän familjegemenskap. Det räcker med julmusik, dekorationsbelysning och vissa dofter för att framkalla samma känsla idag.

Julbord hos mamma 2012. Sista julen med plastmorfar.

Relevant i sammanhanget är kanske också att jag trodde på tomten till ca 10 års ålder när illusionen kraschade totalt av att jag kände igen morfars kompis bakom skägget. Mamma jobbade ibland natt och julafton när jag var liten (hon var trafikledare, och bussarna och tågen stannar inte för något så futtigt som julafton eller nyår), så det var inte alltid vi firade jul just på julafton, så tomten kom inte varje år. Och när tomten hälsade på så var det en av min plastmorfars kompisar som jag inte kände alls (dvs. noll chans till igenkänning). De bästa jularna var förmodligen när vi inte firade på julafton, för då kunde både hela släkten och alla familjekompisar vara med utan att vara upptagna på sina egna håll. Fantastiskt! Också väldigt lätt för mamma att förklara varför tomten inte kom just de åren..? 😉

Herr Lugn har inte alls samma traditionsbundna inställning till jul, och de senaste åren har vi firat växelvis hemma hos oss med min mamma och hans bonusmamma, och hemma hos hans mamma och den sidan av släkten. Det är väldigt bekvämt att åka bort till någon annan och slippa markservicen, men samtidigt väldigt tråkigt för det blir mindre jul hemma. Förra julen körde vi julklappslek, men det blev ganska halvhjärtat. Det var både bekvämt och billigt, men lite av julmagin gick förlorad, och jag tror att min mamma kände likadant. Jag behöver verkligen inte många julklappar, men just känslan av att öppna ett paket som någon har valt till just mig verkar vara ganska viktig för mig. Liksom julstrumpan av någon anledning. Herr Lugn har aldrig haft någon julstrumpa, men det ska vi nog se till att det blir ändring på – åtminstone när Bebis Lugn blir tillräckligt gammal för att uppskatta det! 🙂

Vad betyder julen för er, och vilka är de viktigaste traditionerna (om några)? Vad är viktigast för era barn om ni har några?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s