I rensartagen

Nu har jag äntligen rensat ut alla fancy kläder som jag inte ens kommer i längre. Jag har liksom varken någonstans att använda dem, eller lust att gå runt och dra in magen med ett påklistrat leende för att se smal, snygg och lyckad ut. Power suiten från Filippa K skaffade mig många coola uppdrag som nybakad konsult, men som tur är så behöver jag inte sådana hjälpmedel för att bli tagen på allvar längre. Åtminstone inte lika ofta. Livet har sina faser, och den där jag är hypersmal och mest av allt vill imponera på alla runt omkring mig är över (hoppas jag).

Efter att ha balanserat mitt på 52-kilosstrecket i ungefär 10 år så gick jag plötsligt upp 6 kg förra året. Det är förmodligen en direkt följd av jobbytet, flytten till landet och vårt giftermål. En känsla av långsiktig stabilitet både i privatlivet och på jobbet, och en livsstil där ”stövla runt utomhus” är mer frekvent förekommande än ”gå på stan”, ”sitta på exklusivt kontor”, ”äta affärslunch” eller ”kvällsevent”. ”Trivselkilon” kallade de det på min hälsoundersökning förra hösten, men jag kan tycka att det snarare tyder på att jag äter tillräckligt med mat och rör på mig mer. Det lär vara både fett och muskler vi snackar om. Regelbundna måltider, mindre stress, mer tid, hundpromenader i kuperad terräng och hårt arbete i trädgården. Inte konstigt att det mesta stramar över axlar, överarmar och rumpa! Borta är den där lilla osäkra skitungen som åt som en skogshuggare men ändå blev anklagad för att vara anorektiker. En livsfas övergår i en annan. Lite mindre Ted Baker, lite mer Fjällräven.

En liten del av mig tycker att det är tråkigt att jag inte har något tillfälle att svassa runt i högklackat och cocktailklänningar och få känna mig viktig, men ärligt talat så trivdes jag aldrig i varken kläderna, rollen, eller i sällskapet som kom med den miljön. Det var roligt så länge det var nytt och energin tillät sådana utsvävningar, men innerst inne är jag en total home body som helst vill hasa runt i arbetskläder utomhus hela dagarna. Sen är det klart att det är roligt att klä upp sig och göra sig fin ibland, men verkligen inte på någon regelbunden basis. Att sluta sminka mig varje dag är bland det bästa jag har gjort både för stressen och självkänslan. Jag ser ut såhär, punkt. Att sälja alla mina högklackade skor och stövlar (förutom ett par boots och ett par relativt låga dansskor) kommer som en nära tvåa.

Som så många gånger förr så blev det en påse till Sellpy. Det spöregnade ute och de hämtar bara utanför dörren pga. Corona, men jag gjorde mitt bästa för att både väder- och Coronasäkra påsen:

Tyvärr betyder väl det här också att jag snart måste masa mig ut i shoppingsvängen igen. Spendera pengar på kläder, har ni hört något så konstigt? Regnbyxorna och typ vinterjackan är också för små, och det är banne mig ett större problem än kostymen… men inget ont som inte för något gott med sig: att jag nu befinner mig någonstans mellan 36-38/S-M istället för petite-32/XS bör betyda att det faktiskt finns kläder att köpa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s