Dubbelstreck på stickan*

Jag är gravid. There, I said it. Ni är de första som får veta, förutom Herr Lugn och Jyckarna Lugn förstås. Vecka 5 (4+5). Jag vet inte om det är riktigt tillåtet att tjalla såhär tidigt, men som vanligt så är det mig tämligen egalt. Jag berättar ju om allt annat vi gör. Dessutom tror jag inte på ödet eller skrock eller nåt annat vimsigt, så vad spelar det för roll? Jag kan inte jinxa något genom att berätta innan vecka 12. Däremot funderar vi för fullt på när vi ska berätta för våra föräldrar… hur jobbigt blir det om något går snett de närmaste veckorna? Att risken är ganska överhängande, det vet vi, samtidigt som det känns jättekonstigt att inte berätta. Man vill ju skrika från toppen av ett berg och sådär. Vi får se.

Magen är i uppror både fysiskt och psykiskt, men egentligen är vi ganska lugna. Kanske lite förvånade över att det gick så snabbt. Jag är ju lite cynisk av mig och hade inte förväntat mig att kroppen skulle skaka av sig hormonerna från p-pillren så snabbt som den har, eller att vi skulle bli gravida redan på försök två för den delen. Jag har jobbat ganska hårt på att ha rimliga förväntningar, och var inställd på att den första ägglossningen efter p-piller bara typ var tur och att kroppen sen skulle flippa. Så var icke fallet, verkar det som.

Vi firade genom att än en gång syna vår ekonomi i sömmarna igår kväll, och lägga upp planerna för vår önskade föräldraledighet. Vad kan omallokeras och hur? Hur mycket kan respektive behöver vi spara de närmaste månaderna för att kunna göra som vi vill? Hur gör vi för att maxa ledigheten med de resurser vi har? Hur mycket eller lite kommer vi behöva jobba och under vilka perioder för att skydda SGI, ha lagom med tid för familjen, osv? Vilka projekt får stå tillbaka till förmån för Bebis Lugn, och vilka vill vi verkligen göra färdigt just på grund av Bebis Lugn och allt vad hen kommer att innebära för livet framöver?

Det kanske låter oromantiskt att börja i pengaänden, men för oss är det precis tvärtom. Vi jobbar och sparar ju just för att kunna drömma stort och sedan göra verklighet av de drömmar som vi anser är viktigast. Vi har exempelvis konstaterat att vi skulle kunna vara hemma tillsammans i ett helt år utan att ta ut föräldrapenning, jobba 50% var under år två, och 75% var under år tre, och sedan fortsätta jobba deltid i någon grad under år fyra, utan att gå under ekonomiskt. Det är dessutom helt baserat på att vi behåller SGIerna i nuvarande skick. Om vi inte bryr oss så mycket om det så ser förutsättningarna helt annorlunda ut. Vi tjänar dessutom över brytgränsen för just SGIn så skulle kunna jobba deltid med bibehållet resultat i form av ev. sjukpenning/föräldrapenning… men där börjar det bli lite överkurs för hjärnan just nu. Men vi har åtminstone tänkt tanken.

Bebis Lugn skulle således kunna vara hemma i minst två hela år om vi tycker att det är bra och vettigt när vi väl kommer dit. Här har vi på något sätt satt ord på vårt ”worst case scenario” rent ekonomiskt, och det ser bra ut. Sen händer livet och ingenting blir som man har tänkt sig, men oavsett så har vi bara nallat av kontantbuffert och nysparande från nov -20 till juni -21 i ovanstående scenario, utan att ens snegla på ISKarna eller räkna med någon typ av nysparande eller barnbidrag efter juni 2021 överhuvudtaget. Diverse krämpor och sjukskrivningar får vi nog räkna med, speciellt eftersom min kropp fortfarande är som den är och jag är i riskgrupp för återfall i både depression och utmattning. Att vi kommer ta ut den föräldrapenning som vi har rätt till tänker jag inte skämmas för. Vi jobbar för och betalar skatt på höga löner, samtidigt som vi utnyttjar diverse samhällsfunktioner i väldigt begränsad grad.

Nu är det väl bäst att jag försöker jobba lite också innan helg och semester/höstlov. Alltså ska man verkligen fortsätta jobba som om ingenting har hänt? Hur ska det gå till? 🙂

*Tekniskt sett så kan vi inte ”plussa” på stickan eftersom vi köpte några av de billigaste graviditetstesterna (och ägglossningstesterna) som vi kunde hitta. Då får man nöja sig med två streck på en liten plastbit utan digital display eller smileys (?!). Jag tittade på testerna som säljs på apoteket bara på kul, gjorde stora ögon över priserna, fnissade lite för mig själv, visade för Herr Lugn, och så hängde jag tillbaka paketet innan vi gick därifrån. Herregud. Frugal win?

2 reaktioner till “Dubbelstreck på stickan*

  1. Grattis! Vi köpte clearblue för att veta veckor och flera test för att följa stregring av HCG. Blev dyrt vill jag lova! Men brydde mig inte det minsta efter missfallet, det kändes bara bra att se att det såg okej ut.

    Vi berättade tidigt. JAg resonerade som så att jag berättade på en gång för de som jag skulle berätta om missfall för. Vill du berätta för mamma att du fått missfall så kan du lika gärna ha berättat att du är gravid, tänker jag.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s