Jycke Lugn Jr och arbetslivet

Jycke Lugn ska bli storebror! Det tål tydligen att sägas att lillebror är av den fyrbenta sorten och att jag alltså inte är gravid. Framför allt en del grannar blir väldigt förvirrade när vi pratar om (hund)dagis och (hund)lillebror, för deras tankar går först och främst till tvåbenta barn, och med en förstulen blick på min mage så konstaterar de snart att nä det fungerar ju inte… alldeles oavsett om man hänger på hunddelen av orden eller inte.

Men lillebror är han ändå, för vårt lilla nytillskott har samma pappa som Jycke Lugn, kommer från samma uppfödare, och är också en långhårig collie. Vi har varit och hälsat på två gånger, och ser alldeles fånigt lyckliga ut på alla bilder med den lille. Hans livs stora resa kommer äga rum på nationaldagen då han fyller åtta veckor, och Jycke Lugns liv kommer aldrig mera bli sig likt. Inte våra heller för den delen.

I lördags var vi och lämnade en canvasbur som valpen ska få boa in sig i så att han känner sig trygg i sitt nya hem. Jycke Lugn har testat den och vi har gosat ordentligt med valpens fäll och filt, allt med förhoppningen om att valpen redan från start ska känna att Jycke Lugns och våra dofter är att likställa med den ultimata tryggheten. Det tog inte många minuter förrän hela kullen hade tassat in i den nya buren och somnat huller om buller, trots att det stod två andra likvärdiga burar i samma hörn… det tar vi som ett gott betyg (och ett tydligt tecken att det trots allt var värt att lägga lite extra omsorg och pengar på en ordentlig filt och fäll)! Vi är inte oroliga för redan under första besöket så kom han kravlandes och somnade som en liten stock i min famn, men det är ändå en stor omställning att lämna mamma och alla man känner.

Att skaffa valp nu var naturligtvis inget som slog ned från en klarblå himmel, utan är något vi har funderat på i flera år. Vi vill ha flera hundar, och nu blev det perfekt timing i och med Corona och följderna av det. Jag jobbar hemma tills FHM (Folkhälsomyndigheten) säger något annat, och Herr Lugn får jobba hemma under samma period om han vill (även om han fortsatt har valt att åka till kontoret varje dag). Framför allt så har jag nu fått prova på att jobba hemma i mer än två månader, och jag mår bättre än någonsin av det. Eftersom jag gick ned i tid redan i början av året så jobbar jag nu ca 6.5h per dag, i princip förlagda som jag vill med undantag för obligatoriska möten. Jag kan ta sovmorgon när jag vill och behöver, ta långa pauser, gå ut med Jycke Lugn mitt på dagen, pyssla i trädgården, tvätta, städa, vila… det mesta är möjligt. Jag trivs väldigt bra med att vara hemma, och har inga planer på att gå tillbaka till att spendera all arbetstid på ett kontor som inte är hemma när Coronakrisen är överspelad.

Alldeles oavsett vad FHM säger så har jag meddelat min kund att vi kommer att vara hemma tills valpen är åtminstone 5-6 månader gammal (då de är rumsrena och kan lämnas utan tillsyn under längre perioder). I värsta fall får jag se mig om efter ett nytt uppdrag om det visar sig helt omöjligt att komma överens med nuvarande kund. Det känns dock osannolikt, men det är också det som är det fina med att vara konsult på ett bolag där jag själv har mycket att säga till om – jag kan byta jobb utan att byta arbetsgivare (villkor, alla kollegor, mm., mm.) så att det passar mig så bra som möjligt. Jag har aldrig upplevt arbetslivet som mindre kämpigt än jag gör just nu. Vi har slagit av på spartakten och utforskar en ny väg till vår version av ”det goda livet”, och just nu känns det bara bra. Mer om det framöver!

5 reaktioner till “Jycke Lugn Jr och arbetslivet

  1. Spännande läsning. Vi går också i hundtankar men jag kan inte räkna med att kunna förlägga så mycket arbetstid hemma som jag gör nu. Det gör det svårt och vi måste till med en större livsstilsförändring för att det ska fungera. Kanske att sonen måste bli lite äldre så att han kan gå ut med vovven när han kommer hem från skolan…

    Det är intressant detta med att jobba hemma. Min fru som var helt anti och vill ha allt det sociala släpar sig till kontoret nu de dagar hon verkligen måste. Själv som inbillat introvert är jag som en social golden retriver på redbull de dagar jag är på kontoret. Kanske har det med att göra att vi inte har ett arbetsrum och att allt flyter ihop hemma. Kanske för att vi varit sjuka en stor del av våren… Något att klura på inför framtiden.

    Svärföräldrarna har alltid haft collies och de är så vackra. Ska bli kul att läsa mer om det goda livet.

    http://www.iblandgormanratt.se

    Gilla

    1. Hur gammal är IGMR Jr? Om inte alltför många år så kanske han kan släppa ut hunden i trädgården när han kommer hem, innan han klarar av att gå ut med den på egen hand? Vi har letat plats på hunddagis men inte hittat någon (dessutom ca 3 tkr/mån per hund…), så nu får vi pussla genom att anpassa andra delar av livet istället. Vi behöver bli bättre på att tacka ja till erbjudanden från hundsugna grannar och familj i närheten också.

      Intressant att ni liksom är tvärtom mot vad ni trodde. Jag saknar det sociala, men det är så otroligt skönt att vara hemma så det är mer än värt den uppoffringen. Om jag inte hade haft en ordentlig arbetsplats hemma så hade det varit mycket svårare, både fysiskt och mentalt. Jag funderar på om det inte till och med är så att jag uppskattar mixen – att hemma- och arbetslivet flyter samman. Det känns mindre tvingat på något sätt. Jag är sjukt inspirerad av Sara Bäckmo med familj och hur de lägger upp det med egna företag, deltidsjobb, någon är alltid hemma med barnen (4 st), osv. Det är inte bara odlingarna som lockar där! Vi får se hur vi kommer att lösa den biten när det blir aktuellt.

      Jag jobbar stenhårt på att tvinga in arbetslivet i en form som passar mig bättre. Det är skitläskigt och för ett år sen kändes det helt omöjligt. Nu har jag svårt att tänka mig att jag någonsin kommer jobba 100% igen. I vilken form jag ska få till hemmajobbet i längden får vi se. Några månader är mer eller mindre fixade av sig själva nu i alla fall. Om jag fortsätter vara såhär modig så kanske det inte är omöjligt att starta eget någon gång också?

      Visst är de! Jag som har vuxit upp med jakthundar hade lite svårt att begripa mig på Jycke Lugn i början, men de är fantastiskt fina, lugna men alerta, lättlärda, mm. Hoppas Jr visar sig vara lika positiv och social som sin storebror!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s