Utveckling i trädgården och mer energi i kroppen!

Vilka arbetsveckor vi har haft! Eller är det månader? Vi har målat, tapetserat, organiserat, flyttat hela bohaget från ena änden av huset till den andra och sen tillbaka igen. Småfix som lister saknas, men det fina vädret har dragit ut oss ur huset, och de senaste två veckorna har köksträdgården på baksidan av huset börjat ta form. Får jag kalla den ”Norra köksträdgården” även om det bara rör sig om ca 25 kvadratmeter blivande odlingsyta, måntro?

Jag har haft sådan enorm energi den senaste veckan, trots att jag tekniskt sett är sjukskriven för ryggsmärta. De senaste dagarna har jag vaknat runt sju och velat gå upp och ut! För någon som sover som en tonåring i vanliga fall så är det högst ovanligt och välkommet. Jag har kört järnet rent fysiskt i trädgården och det har gett stora resultat.

Inomhus är det smutsigt så in i h****** för att vi och hunden har sprungit in och ut med skorna på och bara har pausat för att äta och sova, men utomhus har fyra gigantiska odlingslådor uppenbarat sig, ris och sly har matats genom kompostkvarn till en hel kubik flis (såhär långt), diverse jordhögar och tre komposthögar har använts upp, de förra ägarnas skräphögar har gåtts igenom, och pannrummet/trädgårdsförrådet har rensats och ordnats. Åtminstone i tanken så börjar vi närma oss 100 kvm odlingsyta, och den största inomhussådden är avklarad. Äntligen har något signifikant lossnat (åtminstone i mitt huvud), och det känns som att vi kommer ha tillräcklig yta för att inte behöva kompromissa järnet med vad vi odlar, hur mycket, och när. Att försöka optimera skiten ur en liten yta är inte roligt för jag har inte energin som krävs. Dessutom tar det död på framtidsutsikterna…

Den lilla gröna kompostkvarnen längst bort i bild tuggar på bra. Utmärkt pausunderhållning när man inte orkar gräva eller kånka tungt.

Mitt mål är att bli självförsörjande på frukt och grönsaker, och samtidigt tjäna vettigt med pengar och vara en trevlig fru och senare mamma. Då krävs det stora och lättjobbade ytor och minimalt med administration. Den energi som finns måste kunna läggas på att odla mycket mat, utan för mycket planering eller inskränkningar. Jag har hittat glädjen, åtminstone för stunden, och det känns som att rätt förutsättningar finns. Det är mycket hard landscaping kvar, men i tanken så har jag hittat fram.

”Norra köksträdgården”..? Fyra stora djupa odlingslådor, två markbäddar, två fruktträd och plantering runt dammen planeras. Lådorna har fyllts med trä, löv, grästorvor, växtdelar och halvförmultnad kompost a la hugelkultur, och flis fylls på efter hand som det passerar kompostkvarnen. Ett nytt lass jord ska beställas, och morötter och palsternacka ska sås i dagarna.

Ryggen då? Jodå, jag fick vara smärtfri i hela 2.5 veckor för första gången på över ett halvår (woho!), sen kom smärtan tillbaka med besked på grund av uteblivna kiropraktorbesök under hemmakarantän. Nu har vi lånat till oss ett multigym som precis gick in i Lillstugan, jag får åter gå hos kiropraktor och sjukgymnast en gång i veckan, och gymträningen ska sakta men säkert flytta från sjukgymnasten inne i Stockholm till mitt närmaste Friskis & Svettis (en skillnad på ca 2-3 timmar i resväg och väntetider, och dessutom slipper jag hålla andan i kollektivtrafiken). Det är inte samma sak att träna hemma, åtminstone inte för mig och åtminstone inte än.

Jag vet ärligt talat inte om det bara handlar om disciplin. Jag har alltid trott det, att det bara är disciplinen som saknas för att jag ska göra alla de där sakerna som jag vet att jag borde göra, men nu är jag inte lika säker längre. Varför är det lättare att resa i 2-3 timmar för att träna 1.5h hos sjukgymnasten än att bara gå ut till Lillstugan och göra samma sak? När saker är tillräckligt roliga så har och får jag energi. Det räcker tydligen inte med att veta att jag behöver något för att må bra.

Vår Coronatillvaro är ganska lik mitt drömhemmaliv, så detta är ett ypperligt tillfälle att klura på saker som är svåra. Är det bara energin som saknas, eller varför är det så svårt att komma till skott med vissa saker, hitta och hålla rutiner, koncentrera mig på arbetet när det är dags för det, osv? Är det så enkelt att förändringar är svåra, och jag behöver mer tid för att hinna anpassa mig och hitta vad som funkar för mig? Större frihet att forma sin egen vardag ger som bekant en helt annan uppsättning problem än att springa på i ekorrhjulet som ”alla andra”. Jag ser det som en utmärkt FIRE-övning. Vad händer nu när jag får vara hemma så mycket jag vill, ISKen åker bergochdalbana, jag inte får jobba någon annanstans än hemifrån, och i princip får jobba vilka timmar jag vill?

Viktiga frågor, men nu hägrar trädgårdsarbetet och städning inomhus innan återgång till arbetet på tisdag!