Kolugn

Jag har aldrig varit mer oberörd av svängningar på börsen än jag är just nu. ISKen har tydligen gått ned 7.22% den senaste veckan men jag bryr mig inte. Om vi rasar 10-40 procent till så kommer jag dock att svära högt och ljudligt över att våra buffertpengar går till renovering just nu, annars hade det varit ett ypperligt tillfälle att shoppa loss. Som det är så går månadsparandet på autogiro och resten läggs på hög på sparkontot för att betala målare, elektriker och material.

Är coronaviruset ens värt att oroa sig för på en personlig nivå? Vi är hyfsat unga, friska och starka, och det är bara sunt förnuft att vara hemma när man är sjuk, inte hosta eller nysa rakt ut, och tvätta händerna ordentligt lagom ofta. Det gör vi hela tiden, så inget nytt under solen där. Att inte resa till platser där någon sjukdom härjar fritt är väl också ganska självklart?

Ibland undrar jag vart jag har gjort av den där gamla Fru Lugn – hon som oroade sig för allt, var rädd för det mesta, och fick panik precis när media eller regeringen ville att hon skulle få panik. Ärligt talat, jorden snurrar på, och livet fortsätter sin gilla gång. Världen kommer inte att gå under den här gången heller. Det värsta som kan hända är nog att vi blir satta i karantän – vi kan ju leka med tanken även om vi inte kommer besöka några riskområden eller har bekanta som gör det. Två veckor hemma skulle vi nog klara lätt då vi har gott om mat i skafferi och frys. Vi är ju preppade för minst en veckas strömavbrott redan som det är, och så länge inte hela samhällen blir isolerade samtidigt så känner man alltid någon som kan handla mjölk och lämna på trappen om det krisar.

Hundratals människor dör av vanlig influensa varje år i Sverige. Antalet döda i världen uppskattas till flera hundratusen. Ni vet, den där influensan som man typ räknar med att få och där de flesta fortfarande går till jobbet fast de inte borde då de hejdlöst smittar folk omkring sig utan att verka bry sig det minsta. Gemene man springer inte runt med munskydd eller beter sig som om det rörde sig om en Ebolaepidemi i de fallen, så kan vi nu ta och lugna ned oss en smula? Fascineras över hur beroende vi är av Kina för produktion av både det ena och det andra, och hur känsliga människor med knagglig hushållsekonomi är för eventuell jobbrist oavsett orsak? Precis som vanligt, typ.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s