Sinnesfrid

Vad är sinnesfrid för dig? Synonymer.se föreslår även själslig ro, inre frid, själsfrid, själslugn, sinnesro, sinneslugn och harmoni. Jag har funderat en hel del på vad som bäst beskriver mitt ideala tillstånd, och lugn är ett återkommande ord som poppar upp. Mitt mål är att vara Fru Lugn, helt ”enkelt”. Det betyder att jag vill vara tillfreds med min tillvaro och mig själv. Nöjd, förnöjd, inte oroa mig för saker som jag inte kan påverka, må bra, känna att livet har mening och att det fortgår utan onödig drama. När jag har alla de ”sakerna” så känner jag lugn. Lugn innebär att jag andas lätt, känner glädje och förnöjsamhet, är tålmodig och generös med mig själv och andra människor. Helt enkelt att jag är mitt bästa jag.

Motsatsen till lugn skulle jag beskriva som oro, irritation, ångest, ilska och stress. Och med ångest och stress menar jag starka negativa känslor eller upplevelser som i slutändan leder till yrsel, hyperventilation, och i värsta fall panikattacker, men också sådana som gör att jag känner mig liten, betydelselös, eller som att det är något fundamentalt fel på mig. Vi är otroligt bra på att förminska oss själva, men också riktigt bra på att förminska varandra. Arbetsplatsen brukar vara ett säkert kort när det gäller att hitta människor som förminskar andra, liksom livnär sig på att intala sig själva att de är bättre än de runt omkring. Men det kan lika gärna vara en familjemedlem eller vän. Någon som inte är nöjd med sitt eget liv och liksom tar ut det på andra istället för att göra något åt det.

Hur många människor har ni omkring er som regelbundet förminskar sig själva eller er?

Jag menar inte att det inte finns företeelser som är värda att bli arg, upprörd, orolig eller irriterad över i världen, men att mitt mål är att inte jaga upp mig i onödan över sådant som jag inte kan eller tänker/vill/kommer att påverka. MMMs klassiker How Big is your Circle of Control? beskriver detta väl. Jag menar inte heller att mitt mål är att undvika starka känslor. Tvärtom kan jag tycka att människor generellt sett är alldeles för rädda för att känna efter, eller tillåta sig själva att känna det de känner. För att inte tala om att faktiskt våga uttrycka de känslorna. Det är inte farligt att vara riktigt ledsen eller riktigt glad, och faktum är att om man aldrig är riktigt ledsen så får man inte heller uppleva hur det är att vara riktigt glad. Jag tänker på det som en sinuskurva med hög respektive låg amplitud. Jag vill uppleva både de höga topparna och de låga dalarna – inte leva i någon form av rent teoretisk ”balans” där allt bara är meh hela tiden. Jag vill ha starka färger, gapskratt, sorg, och djup mening.

Varför är vi så bra på att vara elaka mot oss själva och de omkring oss? Vi intalar oss att vi måste bli bättre hela tiden, och att det är något fel på oss. Att det är något fel på våra känslor, att vi borde vara mer som ”alla andra” istället för att göra som vi vill. Anpassa oss till sociala normer. Ett tydligt exempel som jag hela tiden kommer tillbaka till är rädslan för att gråta, och rädslan för att vara ärlig. Men hur kan vi leva bra liv i enlighet med våra värderingar om vi inte vågar vara ärliga, ens mot oss själva? Om vi inte vågar känna det vi känner, utan bara plöjer på i den fåra där vi har placerat oss? Inte vågar testa nytt?

Jag blir lätt enkelspårig. När jag har gett mig den på något så lägger jag all kraft och energi på det målet, och glömmer resten. Det behöver inte ens vara ett dåligt mål, utan jag fokuserar bara för mycket på slutresultatet och inte tillräckligt på vägen dit. Men livet är inte enkelspårigt, och målen är inte målet med livet. Att staka ut en riktning däremot, det ger mig större möjlighet att vara lite mer lagom, och betyder inte lagom egentligen perfekt? Det borde i alla fall vara definitionen av ordet lagom. Om något är precis lagom, då är det ju perfekt. Inte för någon annan, men för just dig.

Lugn beskriver min riktning bra. Att hitta sitt ord är inte enkelt, men när det väl sitter så blir det enklare att avgöra vad som är bra och vad som behöver göras annorlunda. Imorgon kanske det är något annat, men idag så räcker det med att jag frågar mig själv vad som skulle få mig att känna mig mer lugn för att komma fram till vad jag vill och behöver göra. Ibland mest vad jag inte bör göra, och det är också värdefull kunskap.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s