Svennebanans vanor: språk

Svennebanans vanor är en serie där jag förfasar mig över återger vanor som jag observerar hos människor omkring mig, idag på temat kollegor.

1 FWo_H272cTd5goxDHhduiQ
Bild härifrån

Språket vi använder säger väldigt mycket om hur vi lever våra liv. Vilka möjligheter och begränsningar vi tycker oss ha, och vilken inställning vi har till olika företeelser. Idag har det varit mycket gnäll på jobbet, och trött som jag är så har jag dragits ned alldeles för mycket. I vanliga fall så är jag den som åtminstone lyckas hålla mig neutral till s.k. ”dåliga nyheter”, vilka brukar innebära någon typ av förändring, i princip vilken som helst.

Några exempel på ”dåliga nyheter” som anställda hos min nuvarande kund regelmässigt gnäller på:

  • Koden i projekt x är kass, personen som skrev den är dum i huvudet
  • Y är knöligare än vi trodde så uppgiften kommer ta längre tid än vi trodde
  • Frukten tar slut för snabbt (nyss var problemet att det blev för mycket kvar som fick slängas)
  • Användarna är dumma i huvudet som inte förstår x, y eller z
  • Någon har bestämt något, vad som helst, och alla är missnöjda
  • Moderbolaget i annat land har bestämt något eller varit inne och pillat i någon miljö så nu fungerar iiiiingeeentiiing, waah waah!
  • Det är synd om mig som måste jobba med uppgift x
  • Tidrapporteringen tar för lång tid

Det är helt fantastiskt så mycket i skiten människor sätter sig genom att ha en negativ attityd. Man kan tro att hela världen är emot gemene svennebanan om man lyssnar på dem en stund. Ingenting går deras väg, allting som alla andra gör eller tycker är fel, vädret är kasst, livet är orättvist, jag kääämpar på men kommer ingen vart, buhu. Offerkoftan är storlek 15XL, minst.

Gnäll om saker som helt uppenbart är en naturlig del av ens valda yrke tycker jag är extra fascinerande. Som exempel, låt oss ta en utvecklare, testare, produktägare eller projektledare som jobbar med teknisk utveckling av ett system som säljs till externa kunder som har x antal tusentals slutanvändare. Bara ett par exempel på gnällinducerande arbetsuppgifter som man inte kan komma ifrån i denna (inte alls) världsfrånvända situation:

  • Man behöver tidsestimera saker, oavsett hur i princip omöjligt det är, för annars kan man inte skicka ut offerter till kunderna eller planera arbetet överhuvudtaget.
  • Det finns alltid mer att göra än man hinner med. Åtminstone om det går bra för företaget. Alternativet vore att du en vacker dag är sysslolös och därmed inte längre har ett jobb. Häpp.
  • Om försäljningsmodellen är projektbaserad så kommer du behöva tidrapportera dina olika uppgifter på olika projekt. Annars vet ingen vad kunden ska betala.
  • Du kommer behöva ha kundkontakt. Kunderna kommer göra ”fel” och det är ditt jobb att hjälpa dem. Annars kommer de sluta köpa saker av din arbetsgivare och ditt jobb försvinner. Häpp #2.
  • Viss planering och administration kommer alltid behövas, hur tråkigt just du än tycker att det är.

Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet. Varför bygger människor upp en tillvaro där allting är fel, till och med de saker som de vet att de inte kan påverka? Vissa saker existerar faktiskt av en anledning, och vissa andra får man helt enkelt acceptera om man vill ge sig själv en chans att trivas på en arbetsplats (eller i världen). Men svennebanan verkar ha gett sig den på att göra livet så surt som möjligt för sig själva och alla som råkar höra dem. Är det inte fel på själva arbetsuppgifterna eller organisationen därav, så är det fel på affärsmodellen, kontorsmiljön, eller kollegorna. Eller så kan man gnälla på att man alltid jobbar övertid, fast ingen utom en själv tvingar en till det (!!). Behöver man spy lite galla till så går det alltid att gnälla på vädret, ekonomin, politikerna, barnens skola, senaste förkylningen, jamen asså det går ju att gnälla på allt utom det man själv har kontroll över! Fast jo, det går till och med att gnälla på att man är splittrad, ofokuserad, trött eller inkompetent, men då är det också arbetsgivarens ansvar. Att ta ansvar för sitt eget sätt att föra sig, det är inte lika populärt.

Ibland vill jag bara ställa mig upp och skrika ”Skärp er, för bövelen!”. Vuxna människor som aldrig är nöjda, inte ens när det mesta är bra. Den moderna arbetsplatsen är ett socialt experiment, en artvidrig konstruktion som aldrig kommer fungera helt friktionsfritt. Mänskliga möten är inte friktionsfria, men det betyder inte att de inte kan vara givande. Vi är vad vi äter, tänker, säger, de vi umgås med, osv. Svennebanan är så dålig på att motivera och ta ansvar för sig själv att de fåtal människor som är en gnutta mer optimistiska än genomsnittet antingen blir dyrkade eller sedda som kufar.

Jag kommer osökt att tänka på en av Tareq Taylors kommentarer i senaste säsongen av Trädgårdstider. Pernilla Månsson Colt undrar varför han är så glad hela tiden, och får det enkla svaret att han har gjort ett aktivt val att vara det. När han som ung kock kom ut till sina första arbetsplatser så möttes han av ganska bittra människor som muttrade om att det var jobbigt att hacka lök, steka biff och göra mos. Människor som alltså jobbade som kockar, som dagarna i ända gnällde om att det var tråkigt att laga mat. Är det mänskligheten i ett nötskal?

Ibland känns det som att människorna runt omkring mig inte förtjänar att jag försöker vara positiv, men sen kommer jag ihåg att negativitet kräver ännu mer energi av mig, medan optimism i bästa fall skapar energi åt människorna runt omkring mig. Det finns helt enkelt ingen som helst anledning att gnälla över saker som man inte kan påverka. Det ger inget positivt överhuvudtaget. Saker man kan påverka gör man sitt bästa för att förändra i rätt riktning, och sen kan man släppa det också. Allting kommer inte gå igenom för människor är olika och alla tycker inte som du. Du har en begränsad mängd energi så du kan inte heller engagera dig i alla strider. Facts of life – punkt.

Hänger sig svennebanan åt gnäll för att hen är rädd för att misslyckas om hen satsar helhjärtat? Om man alltid kan skylla sina tillkortakommanden på någon yttre omständighet så behöver man aldrig hantera ett riktigt misslyckande. Om man aldrig ger något sitt allt så har man ju redan från början bestämt att man aldrig riktigt kan lyckas fullt ut. Man blir aldrig riktigt nedslagen i skorna, men heller aldrig riktigt nöjd, utan allting är meh mest hela tiden, och ofta meh åt det negativa hållet. Det är ett riktigt tråkigt sätt att leva!

”The hedging involved in the realistic optimism — psychologically preparing yourself for letdowns and disappointments — protects against the lows, but it also protects against the highs. Getting a win doesn’t come with it the satisfaction of sitting back in your productive work and being glad you did what you did, instead it’s a sort of relieved surprise. Hardly something to fuel the ambition of your life. […] It’s not the lows and the letdowns that define our lives and our ambitions — it’s the highs and the ecstasies. When we hedge against letdown, we may be inadvertently hedging against the very thing that makes life worth pursuing. […]

The Big-Picture Optimist will lead a happy life. He doesn’t have to be a happy-go-lucky, full of mystical bullshit type of person, either. But he has something that gets him through that argument at work, or that breakup, or that firing, or that month without any sales. His lows will be low, but his highs will be higher.

And the one thing he knows that the realistic optimist doesn’t know is this: an equally low low and high high are not worth the same.

A high high is worth more than a dozen low lows.”

You Need Big-Picture Optimism — Not Realistic Optimism

När jag inte längre kunde fungera optimalt idag så åkte jag hem. Nu har jag sovit några timmar, kommit en bit på vägen mot att förlåta dagens energitjuvar (och mig själv), och imorgon blir en bättre dag! Vårt team har fått ta emot några väl valda knytnävar den senaste veckan, både privat och professionellt, och energin är ganska låg. Lägg till det svennebanans standardföretagskultur med inbyggt gnäll om allt, så blir det lite tungt ibland.

Jag är fortsatt tacksam att jag är konsult. Som anställd skulle jag sugas in likt resten, vilket skulle påverka inte bara min egen tekniska leverans, utan även min förmåga att skapa positiv energi i teamet som övriga kan använda för att förbättra sina egna leveranser. Att skapa bra stämning ingår aldrig i uppdragsbeskrivingen, men är ändå något som brukar uppskattas väldeliga på alla arbetsplatser jag har varit på.

När jag behöver ett peptalk så brukar jag läsa om MMMs inlägg The Practical Benefits of Outrageous Optimism. Har ni några trick att ta till när energin tryter?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s