Aggressiv amortering gör lite ont

Vi är inne i en fas där ”spara” i princip betyder ”amortera”. Det känns konstigt eftersom jag har vant mig vid att se ISKen växa med en rasande hastighet. Men det är nya tider nu med billån, privatlån och större bolån, vilkas existens inte har minskat vår önskan att vara skuldfria någon gång innan de stipulerade 40 åren som bolånet löper på.

Vi valde medvetet att ge Svärmor Lugn mer ränta än hennes pengar får någon annanstans (där hon vågar placera dem), och att betala tillbaka det lånet på två år. Det innebär en amorteringstakt på 100 tkr per år. Det är klart att det känns! Det var liksom meningen, att det ska kännas en stund och att lånet sedan ska vara borta för alltid. Vi har samma plan med bilen. Det lånet är just nu på 7 år, men det ska slaktas i sinom tid, och inte tusan kommer vi betala i minimumtakt på bolånet i 40 år inte! Det enda som möjligtvis får hänga med tills det tar slut av sig självt är CSN.

Ibland känns det helt kokobananas att vi amorterar drygt 19 tkr per månad på lån med 0.18 (CSN), 1.74, 3.00, respektive 4.53% ränta. Även med en väldigt konservativ förväntan på börsen så skulle ju samma peng ge mer om den sattes in i ISKen. Jag är inte principiellt emot att ha ett mindre bolån, men jag är emot att vara skyldig familj och vänner pengar, eller att se bilen som någon sorts investering när den i själva verket är ett verktyg som stadigt minskar i värde. Privatlånet ska bort till januari 2021, sen får vi se hur vi gör med bilen. Rent matematiskt borde vi betala av den först, men familjen går före lån med högre ränta.

Det var ett högst medvetet val att låna såhär mycket pengar just nu, när räntorna som sagt är låga. Vi är inne i en livsfas där vi är två vuxna utan barn med växande löner, som stashar cash och bokstavligt talat lägger grunden för resten av vårt liv i form av boende, äktenskap, ekonomi och framtidsdrömmar. Trots det får jag lite svindel av siffrorna.

Vi amorterar liksom mer än exempelvis Svärmor Lugn någonsin fick ut efter skatt under sina år som förvärvsarbetande. Det känns overkligt att vi faktiskt har råd med den här livsstilen på den här platsen redan nu, och inte minst hos den här typen av arbetsgivare. Under min uppväxt var det ingen som bodde, levde eller arbetade såhär. Det fanns inte på världskartan. Och ännu bättre kommer det ju bli allt eftersom lånen minskar och vi kan skörda frukterna av att ha skaffat vad som i grunden är ett ganska billigt boende (sett i driftskostnad) relativt dess möjligheter, plats och yta. Under tiden får jag allt se till att lära mig att titta lite mer på vår ökande nettoförmögenhet istället för att stirra mig blind på sparandegraden för varje enskild månad.

Vår ekonomi är mer komplicerad än den varit förut, men jag vädrar mer frihetsluft än någonsin!

 

 

En reaktion till “Aggressiv amortering gör lite ont

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s