Fru Lugns resa: Prylar från ett tidigare liv

Fru Lugns resa är en serie inlägg som jag har publicerat på någon av mina tidigare bloggar, de flesta skrivna under perioden 2014-2015 när jag som mest intensivt rensade och omvärderade det mesta i mitt liv. Inlägg som jag vill ha kvar, som säger något om min resa mot frihet, och som förhoppningsvis kan skapa resonans hos någon som är i början av sin egen resa. Hav tålamod och överseende, jag var blott en liten ensamstående 24-årig korridorsboende ingenjörsstudent!

Nedanstående inlägg publicerades första gången 18 februari 2015.


Att hålla sig på den nya vägen kan vara lite knöligt. Att inte lägga alla gamla oanvända anteckningsblock i återvinningen direkt, slänga reklampennor som fortfarande fungerar, eller göra sig av med all plast and be done with it… det kräver ett visst mått viljestyrka. Att inte skriva större eller mer när man väl använder papper, bara för att få slänga det. Att vara rädd om de plastpåsar man har kvar, för jag vet ju fortfarande inget annat lika bra sätt att hålla datorn torr i väskan när det spöregnar och så, eller ifall matlådan läcker.

Jag rationaliserade bort massor av plastflaskor med okänt kemiskt innehåll utan att använda upp dem. Vi kan trots allt inte trolla bort saker, utan kan bara försöka ta så kloka beslut som möjligt vad gäller det vi redan införskaffat. Bea på Zero Waste Home klagade över allt kontorsmaterial de hade kvar, och jag vet precis vad hon menar. Visst vore det väl skönt att bara kunna knyta ihop påsen, skicka den till förbränning och liksom börja om från början ibland? Trots att det var just (bland annat) därför vi började rensa i första taget!

Känns det igen? Plast i kontakt med mat är ett känsligt område för många, inklusive mig. Samma med diverse städmedel, hygienprodukter och annat som vi anser oss veta är direkt skadliga för vår hälsa. Det får väl helt enkelt vara okej att dumpa sådant medan man lovar sig själv att aldrig köpa det igen.

Andra saker känner jag hamnar i en sorts gråzon där det är känslorna som styr. Jag vill egentligen inte lagra 50 kuvert i tre storlekar när jag använder kanske två per år, även om det vore helt ologiskt att slänga ut oanvända kuvert, speciellt som jag ju kommer behöva dem förr eller senare. Och egentligen borde jag ju skriva handlalistan i mobilen istället för att använda en bit papper, oavsett hur mycket jag vill bli av med just det papperet. Ingen har sagt att ansvar är lätt 😉

Samtidigt undrar jag var gränsen rimligen bör dras. Är det okej att byta ut vispen och osthyveln med plasthandtag bara för att de är fula? Visst, om jag kunde hitta någon annan som vill använda dem. Att skänka dem till Myrorna i hopp om att någon vill köpa dem bara för att jag själv vill ha finare saker med trähandtag… nja.

Andra saker behöver jag faktiskt. Den skalan går som bekant någonstans från ”saker jag tror att jag vill ha”till ”saker jag garanterat behöver”. Jag behöver en sil och en stekspade… och egentligen vill jag verkligen ersätta mina Margretheskålar med något oplastigt. En skärbräda till skulle inte sitta helt fel heller… och innan jag vet ordet av sitter jag och nätfönstershoppar. Tur att jag bara tittar!

Hur tänker ni när det gäller att använda det ni redan har? Och var går gränsen för ”dåliga ursäkter” när det gäller att byta ut eller köpa nytt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s