Flow och djup i arbetet

Flow beskrivs som följer:

”In positive psychology, flow, also known colloquially as being in the zone, is the mental state of operation in which a person performing an activity is fully immersed in a feeling of energized focus, full involvement, and enjoyment in the process of the activity. In essence, flow is characterized by complete absorption in what one does, and a resulting loss in one’s sense of space and time.”

Källa: Wikipedia. Eller så gör du som jag och läser boken Flow: The Psychology of Optimal Experience av Mihaly Csikszentmihalyi 🙂

Jag hamnar ofta i flow när jag påtar i trädgården, men desto mer sällan på jobbet även om det händer. Det beror för det mesta på att jag sällan får sitta för mig själv med en enda uppgift under tillräckligt lång tid. Men när det väl händer så glömmer jag lätt att äta, pausa, röra på mig eller gå på toa.

Stora delar av mitt arbete befinner sig i vad Cal Newport kallar ”The Shallows” (Deep Work: Rules for Focused Success in a Distracted World). Mejl, möten, tidrapporter, planering, telefonsamtal – administration helt enkelt.

Älskar jag mitt jobb? Alltså jag vet inte… jag älskar min fästman, hund, och mamma. Kan man älska en aktivitet eller sak? Ställt i relation till varandra så känns det inte riktigt rätt att beskriva dem i termer av kärlek.

Jag tycker om delar av mitt jobb och dess förmåner, men jag skulle absolut inte sitta på kontor på heltid om jag inte behövde ville ha pengarna. Kanske på deltid, men i så fall på mina egna villkor med minimalt med administration. Egentligen har jag ju redan valt den friare vägen i och med att jag har varit konsult ända sedan jag skaffade mitt första heltidsjobb. Jag skulle kunna vara egen, men då tillkommer bara ännu mera administration, ansvar och osäkerhet.

Kanske är det så att det minst administrativa tjänstemannayrket som finns är att vara just konsult? Det beror naturligtvis på vilken roll man har, men om man som jag har en relativt junior utvecklarroll så kan man komma undan en hel del bullshit och faktiskt få tillräckligt gjort för att känna sig användbar. Men det hänger såklart på att man kan hålla ökat ansvarstagande ifrån sig, vilket är svårt för mig som är noggrann som tusan och nyfiken på allt hela tiden. Jag behöver lära mig att bita mig i tungan och inte ta på mig för mycket. Om jag klarar det och står ut med kontorsmiljön 40h/vecka så har min nuvarande situation alla möjligheter att ge mig en väldigt cushy tillvaro för en tid framöver, inte minst ekonomiskt och kompetensmässigt.

Nej, jag hatar inte mitt jobb. Det finns delar som är både intressanta och roliga, och det ligger även en hel del stolthet i att jag har tagit mig hit efter ”bara” tre år på arbetsmarknaden (och 18 års konstant studerande). Jag skulle som sagt inte göra det gratis, men som verktyg för att förverkliga våra drömmar så är det bra just nu.

Jag reagerar liksom flera andra på de som uttrycker att de hatar sina jobb. Om man verkligen hatar det så gör man väl allt för att komma därifrån? Alltså allt som i att söka vilka andra jobb som överhuvudtaget finns, inte bara de som ligger inom ens nuvarande kompetensområde eller trygghetszon? En släkting ville bli lastbilschaffis, men det förblev en pipe dream som aldrig kom förbi pratstadiet.

Att kedja fast sig vid ett arbete man verkligen hatar och intala sig själv att man ska klara det i 10+ år (eller 40+ för gemene svennebanan) för att sedan checka ut känns bakvänt. Det finns massa okvalificerade jobb att söka. När jag var arbetslös så blev jag erbjuden en utbildning till busschaufför med jobbgaranti. Jag funderade även på att sadla om till trädgårdsmästare, eller söka jobb på ICA, biblioteket, den lokala plantskolan, ja vad som helst utom McDonalds (jag skulle gå under av tidspressen). Jag fnulade på deltidskonsultande, starta eget, göra hundvaktandet till ett heltidsgig, eller jobba som utvecklare på nåt chill produktbolag. När man lever under sina tillgångar så har man ju friheten att skaffa ett jobb som inte betalar multum/det man är van vid, om man nu känner att man skulle må bättre av det. Man är inte ensam om att söka, men att inte söka alls är ju lika med att inte ens försöka påverka sin situation. (Det är som att söka boende i Stockholm – lämna 250+ intresseanmälningar (been there), bli erbjuden nada, och sedan hitta ett 4 år långt korttidskontrakt via en annan kö (done that). Trägen vinner).

Nu kom jag visserligen fram till att jag skulle ge konsultandet några år till, dock på ett mycket mindre bolag utan stress och press. Ironin i att jag nu jobbar mindre, mår bättre och dessutom tjänar nästan 10 tkr mer per månad än förut has not gone unnoticed… Vem vet vad som händer framöver? Vi är ju helt cray cray, tjänar absurt bra och sparar därefter, så en vacker dag kommer jag att göra något helt annat. Huset och den ekonomiska situationen vi kommer ha när vi väl har sålt lägenheten är så bra som jag någonsin hade kunnat hoppas på. FI(RE) away! 🙂

Annons